I Den Barnkonventionella Lekplatsen utformar barn sina egna lekmiljöer tillsammans med konstnärer. I Vivalla har barn från Gemensam förening samarbetat med konstnären och barnkulturdesignern Pontus Johansson, för Örebro kommun.
Platsen
Bostadsområdet Vivalla byggdes i slutet av 1960-talet och stod klart 1970 och är Örebros största stadsdel med högst befolkningstäthet per ytenhet. Området ägs av Örebros allmännyttiga bostadsbolag Örebrobostäder (ÖBO) som arbetar aktivt med offentlig konst och medborgardialoger i utvecklandet av sina bostadsområden. Den nya lekmiljön ska byggas i ett avlångt grönområde mitt i bostadsområdet. Platsen är idag en öppen gräsyta, cirka 30 x 150 meter, omringad av träd och buskage. Här finns idag en mindre basketplan och en gunga.
Deltagarna
Arbetet sker i samarbete med Gemensam förening och de flesta barn som deltar är mellan sju och tolv år gamla. Under processen har också barn från tre år upp till tidiga tonåren deltagit. Vid flera tillfällen har även föräldrar varit med.
En lekmiljö som sammanhållande länk
Den nya lekmiljön är en del av en långsiktig förnyelse av utemiljön där ”det gröna” i området förstärks och kompletteras för att bli en sammanhållande länk genom stadsdelen. En grön passage som knyter ihop rekreativa zoner och skapar rörlighet. Förhoppningen är att det ska bli en plats för lek, möten, häng och spring både för barn, unga och vuxna och förhoppningsvis även fåglar, insekter och djur. Och att det verkligen ska bli barnens plats, inte barnens plats processad genom alldeles för många vuxna filter.
Process och metod
Arbetet hittills har framförallt skett i workshopform med regelbundna fysiska träffar på Vivalla Folkets Hus samt i parken där lekmiljön så småningom ska ta form. Ett stort antal barn har deltagit, uppskattningsvis åttio barn mellan tre och tretton år. En viktig start för arbetet var att deltagarna skulle skapa relationer med varandra, med platsen och med de konstnärliga metoder som skulle användas. Under de fysiska träffarna gavs utrymme för stora drömmar, små förhoppningar, konstiga tankar, praktikaliteter, samtal och en hel del fika. Den stora åldersskillnaden mellan deltagarna ledde till att många olika spår utvecklades i processen. Det kom inte att skapas en enda gemensam grund och förståelse för projektet och vart det skulle kunna leda, utan en mängd olika narrativ med olika riktningar under projektets gång. Under påsklovet genomfördes en längre byggworkshop på plats i parken. Kojor har byggts både i fullskala och som modeller och deltagarna har skapat en balansbana. Tillsammans med Naturskolan har en inventering gjorts över vilka djur och insekter som redan bor på platsen. Deltagarna hittade en igelkott i ett buskage, men också många andra levande varelser som redan hade sitt hem i parken. I projektet fick många deltagare komma till tals. Mångfalden och de tvära kasten mellan olika önskningar, verkligheter som krockar, fantasi och rörelse, rollekar, byggande och spring har varit viktigt att fånga upp och materialisera i den nya lekmiljön.
Omsorgens avtryck
Det blev tydligt under processen hur mycket de deltagande barnen månar om andra. De har inte allt tänkt främst på att skapa en plats för sig själva, utan har lagt stort fokus på att det ska bli en bra plats för andra – att det ska finnas en plats att vara på för mammorna, att det ska vara säkert för småbarn, att det ska vara roligt för lillasystern. Omsorgen om andra är fin och inspirerande. Förhoppningen är att omsorgen skapar avtryck även i det materialiserade resultatet.
Här är vi nu
Vinter/vår 2024: Delaktighetsprocessen pågick fram till hösten 2023 och sakta men säkert har deltagarnas gemensamma intresseområden ringats in, men också en förståelse för deltagarnas enskilda drömmar och behov. Genom detta, och tillsammans med lager av analys av plats och sammanhang finns nu ett antal spår som ska formas och gestaltas. Som avslutning på samarbetet skissades det på hur den befintliga basketplanen skulle kunna förbättras – och sen blev det en väldigt rolig och uppskattad tårtworkshop! Under hösten och vintern började platsen ta fysisk form. Detta arbete kommer att fortsätta under våren. I mars kommer barnen åter bjudas in att delta i en workshop där vi tillsammans planterar en kvartersskog och bygger insektshotell. I mitten av maj är förhoppningen att den nya lekmiljön ska vara klar. Eller snarare då lämnas ansvaret över till barnen att fortsätt utveckla platsen.
Om konstnären
Pontus Johansson är konstnär och barnkulturdesigner som ofta arbetar plats- och kontextspecifikt. Lek och delaktighet är viktiga aspekter som återkommer i hans projekt. Han brinner för att låta de med låg röst få höras och tänker att resultatet av ett delaktighetsarbete inte framför allt är något fysiskt, utan kan bli synligt och ta sig alla möjliga former imorgon, nästa år eller om 20 år. Ofta utgår han från det lilla, en detalj, det förbisedda, och utifrån det får projekten veckla ut sig och växa. Pontus arbetar med övertygelsen att allt blir intressant om man ger det tid.
Foto Pontus Johansson