I Den Barnkonventionella Lekplatsen utformar barn sina egna lekmiljöer tillsammans med konstnärer. I Baronbackarna har barn från fritidsgården 52:an samarbetat med konstnären Jenny Berntsson, för Örebro kommun. På inbjudan har även konstnären Altansukh Demberel lett workshoppar på plats.
Platsen
Bostadsområdet Baronbackarna från 1957 består av flerbostadshus som grupperats kring halvöppna gårdar med en stor grönyta i mitten – byggd med utgångspunkt i en vardag med hemarbetande mammor och barn. Området markerar en viktig förändring i svenskt bostadsbygge i och med alla experimentella lösningar som skapades för att tillgodose barnfamiljers behov.
I centrum av Baronbackarnas park ligger en gemensam inhägnad lekplats med många slitna lekstationer; en stor gräsmatta, en trött sandlåda, gungor samt några stora trästockar utsmyckade med reliefer av glada ansikten. Bredvid lekplatsen finns en klätterskulptur, en stor och en mindre fotbollsplan, en grillplats och lite längre bort ett vuxengym, en basketkorg, en ring för gagaboll och en frisbeebana. Bredvid lekplatsen ligger också ett skogsparti med stenar, klippor, träd och grönska – separerad från lekplatsen med ett staket – samt den smått berömda Sniffarkullen, eller Stenkullen som den också kallas. Miljön signalerar att den vuxit fram över tid, vissa delar mer använda än andra.
Deltagarna
I Baronbackarnas centrum ligger fritidsgården 52:an, en viktig mötespunkt i området. Från fritidsgården har barn i åk 4–6 deltagit i projektet, alla på frivillig basis. Barnen bor i området eller i närområdet. Vid fritidsgården ligger också familjecentralen som gästat projektet några gånger med barn och föräldrar.
Process och metod
I en serie workshoppar, ca 20 st, har en konstnärlig lekprocess genomförts med barnkonventionen som grund. Workshopparna med barnen genomfördes som relationsskapande kitt – med fokus på att skapa gemensamma erfarenheter och att hitta ett gemensamt språk. Det togs fram informationsmaterial, modeller och prototyper i full skala för bland annat gungor, ett kök, en linbana och en trädkoja. Under projektet bjöds barnrättskonsulten Åsa Ekman in för att ha workshoppar om barnkonventionen med projektgruppen. Byggworkshoppar assisterades av kulturproducenten Klas Olsson. Både barnen och konstnären dokumenterade processen. Bilderna används som underlag för idéutveckling och i skrivandet av projektets berättelse. Under arbetet blev ett flertal lekplatsvärden synliga: frihetskänsla, magiska moment, förhandling, förändring, gemenskap samt fritt tänkande.
Ett magiskt ögonblick
Det var vår i luften, men fortfarande ganska kallt. Projektet var igång och projektets aktiviteter i parken hade redan pågått vid flera tillfällen. Denna dag var familjecentralen och deras familjer inbjudna till workshop. Samma dag hade fritidsgården utomhusdag och vistades även de hela dagen ute i parken, med grillning och lek. Deltagarna på plats var mellan noll och sextiofem år. Lekplatsen var också fylld med fågelholkar som skulle målas, pinnar som specialbeställts som konstnärligt material, avlagda bildäck, färg, snören, verktyg och annat. Workshoppen sattes igång och alla började arbeta: en målade, någon täljde, andra byggde en koja. Det grävdes i sanden och målades bildäck. Ett barn klättrade upp i ett träd med hjälp av en av prototypgungorna som byggts av ett bildäck. Efter några timmar var grillen igång och konstnären tog då ett steg tillbaka för att kolla av situationen, tryckte av en bild med kameran och fångade ett “magiskt moment” – ett ögonblick där alla hade något för sig och med det möjligheten att testa, skapa, prata, äta, leka både fantasilekar och “dizzy games”, förhandla och förändra.
Här är vi nu
Vinter/vår 2024: Process och anläggning pågår fortfarande. Listan på de förändringar av lekplatsen som gjorts är lång och innehåller både modeller och prototyper för traditionella lekstationer och mer nydanande sätt att aktivera platsen. Bland träden har en kojstad börjat växa fram. Ett staket har byggts mot cykelbanan. En linbana, gungor och balansrep har kommit till. Nu finns även här en sittmodul, ett kök, en sandplats och en vattenkälla. Ambitionen är att bevara platser med befintlig natur. En genomgående drivkraft har varit att skapa olika sorters lekupplevelser och möjligheter till möten för att ge olika perspektiv – både genom leken och genom miljön i sig. Ett viktigt moment som är tänkt att bidra till detta är det lösa lekmaterial och den bemanning som introducerats på platsen.
I dagsläget finns en materialcontainer på plats. Förra året bemannades den av konstnären Altansukh “Aggi” Demberel, cirka två gånger i veckan. Till Aggis välbesökta workshoppar har barn från området kommit; från fritids, skolor och barnen från 52:an. Containern med material och konstnärens närvaro planerades in i väntan på den kommunala ombyggnationen och den utveckling som behöver ske inom kommunen för att kunna förvalta en lekplats i förändring med, hoppas vi, permanent bemanning. Under sommaren höll Jenny Berntsson öppna workshoppar under en veckas tid där barnens arbete fortsatte. Kommunens permanenta anläggning av lekmiljön förväntas börja våren 2024.
Om konstnären
Under många år har konstnären och processledaren Jenny Berntsson jobbat och utvecklat metoder och arbetssätt inom socialt engagerade konstprocesser i ett flertal deltagarbaserade konstprojekt och anställningar. Detta arbetssätt sträcker sig bortom den gängse konstscenen och tar sig, genom material, workshops, rumsligheter, koncept och möten, in i samhällskroppen och skapar tillfälliga eller permanenta förändringar och förskjutningar. Det handlar om att utifrån sammanhanget starta en aktivering som lyfter aktuella utvecklingsmöjligheter, koncept och behov, till exempel gränslös kreativitet/flow eller mer konkret som att bygga en lekplats med leken och barnkonventionen som utgångspunkt. Metoderna baseras på ett intresse för andra människors agens och skapande, vad som händer inombords och i relation med andra, när vi får lov att experimentera, testa gränser och bryta normer, där den totala friheten finns, men kanske också ren glädje, sårbarhet och smärta. Genom praktiken hittas tillsammans nya perspektiv, diskussioner och narrativ kring oss själva och samhället vi lever i.
Foto Jenny Berntsson