Genom århundradena har Sveafallens uppkomst beskrivits på en rad sätt. Länge trodde man att det där funnits ett vattenfall större än Niagafallen, och att klippformationenerna och jättegrytorna uppstod i samband med det forsande vattnet från fallet. Nuförtiden är istället de flesta överens om teorin att geologin i reservatet är ett resultat av den landhöjning som skedde då inlandsisen drog sig tillbaka. Rören/ Johannessens projekt Den tredje sanningen tar avstamp i de många olika beskrivningarna som figurerat kring Sveafallens uppkomst över tiden. Hur kan dessa gamla sanningar hjälpa oss att förstå vår samtid och kanske förutse vår framtid? Kan det existera flera sanningar samtidigt och vem talar egentligen sanning
Rören/Johannessens projekt lyfter samhällsfrågor som är högst aktuella i en tidsålder som kantats av ”fake news”, sociala medier och en oberoende journalistik på tillbakagång. Det sena post moderna samhällets ifrågasättande och nedmontering av gudar, hierarkier och sanningar har skapat vilsenhet och ofta en bristande förmåga att kunna avgöra vad som är sant eller falskt, objektivt eller subjektivt. Har artikeln du precis läste på din smartphone verkligen blivit delad 1000 gånger och fått 200 kommentarer, eller är det köpta siffror och bokstäver?Historieböckernas anspråk på att utgöra ett oberoende vittnesmål för framtida generationer är viktiga att ta tillvara på, men också något som behöver ifrågasättas och diskuteras. Vems historia får utrymme – och är en berättelse som bygger på ett barns fantasi mindre sann än den som byggs på vetenskaplig eller empirisk forskning? Genom denna utgångspunkt närmar sig projektet inte bara frågor om autenticitet och källkritik utan också demokratiska värderingar och vilka som slutligen bär och ansvarar för dessa.
Den 1.a workshopen
Rören/Johannessen presenterar sig och sitt konstnärskap för eleverna och efter det visar de ett bildspel för eleverna. Den första bilden föreställer en platt jord och de berättar att man förr tyckte det var så självklart att jorden var platt att den som sa något annat kunde råka illa ut. Bilder av stora vattenfall som Niagarafallen leder in på diskussionen om att svenska vetenskapsmän under lång tid hävdat att Sveafallen en gång var världens största, vilket inte längre anses vara sant. Bilder och teckningar hämtade ur riksarkivet visar hur man på fullaste allvar beskrev hur jättar en gång kastat stenblock omkring sig. Sedan är det barnens tur att själva berätta vad de vet om Sveafallen.
Innan workshoparna hade konstnärerna förstorat upp en topografisk karta över Sveafallen, målade på stora mdf-skivro. Dessa fick nu eleverna fick fritt teckna på med tjocka posca-pennor samtidigt som de berättade om sina upplevelser i Sveafallen för varandra och pedagogerna.
Med på workshoparna var också bildläraren Annika Nielsen för. Kerstin Wagner från Konstfrämjandet var också med och stöttade upp med det praktiska runt omkring.