Skog, andning och fokus på blått

I Gränseskogen har ett tiotal blåklädda personer personer sprungit omkring bland stockar och, stenar och pyrande rök. Sista tagningen är avslutad och nu återstår redigering och ljudsättning innan resultatet av filmen kan visas på vernissagen på Stripa Gruva i maj.

Pilotprojektet “Bortom de blå bergen” påbörjades i Kumla förra året och pågår just nu i Lindesbergs kommun. Sista året kommer att avslutas i Degerfors. Tanken med projektet är att regionen ska utveckla konstpedagogiken i länet.

-Vi vill att alla barn ska kunna få möta professionell kultur oavsett var man bor i länet. Man ska ha tillgång till det, men alla har inte det. Genom detta projekt kan man ta fram en handbok och metoder på hur man kan driva konstprojekt i skolor och kommuner, säger Kristina Lindberg projektledare från Konstfrämjandet Bergslagen.

Konstnären Hanna Wildow sökte till Konstfrämjandet med en idé om hur hon skulle kunna driva detta projekt och de nappade. Platsen för projektet var bestämt sedan tidigare. De skulle utgå från naturreservatet Gränseskogen.

-Projektet var som gjort för mig. Temat är blå och jag har arbetat med just färgen blå, med skog och gränser inom bland annat språk och nationer. Jag är lärare och undervisar i svenska som andraspråk, säger Hanna Wildow.

Storå är en plats med mycket rörlighet och en tillfällig anhalt för många nyanlända. Hanna Wildow ville därför utgå från Gränseskogen som en metafor.

-Det handlar mest om andrummet i skogen och vad den kan erbjuda. Skogen skapar ett skyddsrum och blir som en egen värld. Vi har pratat om skogen som lunga, diskuterat vems andetag som räknas och vart gränserna går. Andningen har hela tiden varit i fokus oavsett vad vi har gjort. Vi närmar oss skogen som plats och gränserna som fenomen, säger konstnären Hanna Wildow.

Öppningsscenen i filmen utspelas där kalhygget möter gammal skog och det handlar om att man går över gränsen. De elva elever från Storåskolan som medverkar är klädda i blå dräkter och ansiktsmasker. Terrängen i Gränseskogen är lite besvärlig. Det är branta backar och flera trädstammar ligger som plockepinn. I en mossig sluttning intar eleverna sina positioner. Några solstrålar letar sig fram bland träden. Det blir effektfullt.

-Är ni redo? Kameran rullar, varsågoda, säger kameramannen Adam Nilsson.

Eleverna rör inte en min medan de för de blå käpparna upp och ner i takt. Inför den sista scenen ska det användas blå rök och koreografin blir mer kaotisk. Tilde Keski-Saari tar på sig ett par vingar och börjar vifta med dem.

-Jag trodde att jag föreställde en fjäril men jag är visst en ängel, säger hon med ett skratt.

Hon deltar i projektet för att många av hennes vänner är med och för att det verkade som en rolig grej. Manar Mohammed är med för att lära sig nya saker.

-Jag är så taggad. Det är både kul och bra. Blå är dessutom min favoritfärg och temat med andning känns naturligt. Det finns en mening med det, säger Manar Mohammed.

Hon brukar stanna kvar och hjälpa de vuxna i projektet. Hon har fått lära sig hur kameran fungerar och hur man filmar.

-Det kan jag ha nytta av senare i livet. Jag vill bli filmad. Min dröm är att bli skådespelare men helst modell, säger Manar Mohammed.

Filmen kommer att visas på utställningen den 17.e Maj på Stripa Gruva.

Text: Malin Helenius Nerikes Allehanda 4 Maj 2019