För några år sedan pensionerade sig konstnären Helene Risberg efter att under hela sitt yrkesliv ägnat sig åt att hjälpa människor inom psykiatrin och socialtjänsten. Hon ser tillbaka på det som ett givande men krävande arbete. Under den här tiden fick måleriet stå tillbaka men fanns ändå alltid med och var en stor del av hennes liv och identitet. Tre döttrar föddes i rask takt mellan åren 1985 och 1990 och krävde stadigvarande försörjning. Nu har hon all tid i världen. Om utställningen "Drömda platser" hos Konstfrämjandet Bergslagen skriver hon:
"I mörka tider behövs motbilder av ljus, fantasi och hoppfullhet. Det finns så mycket vackert och livgivande att fästa blicken på och begrunda. Titta nära och på håll. Barkens skrovliga yta som färgas orange, lila, i takt med solnedgången. Bladens ådringar, en manets tentakler rör sig, något sprätter till! I fantasin finns inga gränser. Ensam i naturen skärps sinnena. Doften av myr, solvarm tallbarr, en tjäder flaxar upp, maneter som bränns, skrämmer och fascinerar. Suset i trädkronorna och vågskvalp dämpar oljudet av tinnitus. I ateljén hjälper musiken till att dämpa bruset som stör. Kanske har musiken betydelse för vad som utspelar sig på arket. Kanske drömmarna som dröjer sig kvar.
På akvarellpapperets yta för handen pennan i svepande mönster som känns förutbestämda. Detaljerna kommer senare, varelser kommer till liv och kräver exakt färgkulör. Blanda, blanda, blanda. Håll delar av ytan fuktig, andra torr. Allt annat är oväsentligt just då. Total koncentration krävs."
(Helene Risberg 2024)
Helene Risberg bor och är verksam i Guldsmedshyttan. Hon är bl a representerad av Region Örebro Län, Lindesbergs kommun och Ljusnarsbergs kommun